Nu har jag (förhoppningsvis om tentan blir godkänd:S) tagit mina första 15 hp! Yay! Så det tänkte jag fira med ett nytt kapitel! Yay i kvadrat!
Disclaimer: Jag äger inte rättigheterna till Harry Potter eller nåt i böckerna/filmerna eller what not. Däremot ger jag dem b(o_0)d
Harry hade i flera dagar stirrat på datumet i kalendern. Hans blick verkade vandra dit helt av sig själv, och var gång den gjorde det fick han som en knut runt hjärtat. Han drog ut sin skrivbordslåda och stirrade på asken som låg i den. Han hade fått för vana att göra det var gång han tänkte på Ginny.
Han lyfte upp den och fingrade en stund med det sammetsbeklädda locket. Med ett litet klick gick den smidigt upp. I den låg en enkel ring i tvinnat guld.
Harry hade tagit en promenad i Mugglar-London. Han hade nu på senare tid upptäckt hur underbart det var att kunna vara ute bland folk utan att någon visste vem han var. Hur som hade han gått förbi marknaden i Camden, och så hade han sett den där ringen liksom blänka till. Den lyste i samma färg som Ginnys hår fick i solen. Och han kunde inte låta bli att gå fram och titta på den, och rätt som det var hade han betalt den och lagt den i fickan. Vilket väl var precis som det skulle nu när det blivit bestämt mellan honom och Ginny.
Harry suckade och tänkte tillbaka på den där första dagen, första kvällen. Det var två år sen idag.
Det tog minst tre gånger längre tid än normalt att gå ned till sjön den gången. Han kramade om hennes hand där den låg i hans. Den lätta beröringen skickade glödheta trådar rakt in i hans hjärta och fick det att nästan explodera. Det kändes nästan som om han hade svindel, och han kunde inte forma en sammanhängande tanke. Alla hans drömmar det senaste året hade på nåt mirakulöst sätt gått i uppfyllelse, och han kunde knappt tro sin lycka. Harry var glad över att Ginny höll honom i handen, för han var säker på att han skulle snava annars, för det var fullständigt omöjligt att hålla ögonen på marken med henne bredvid sig.
Vårsolen bildade som en gyllene gloria kring hennes huvud. Harry var tvungen att stanna och dra henne intill sig.
Hon log mot honom och smekte med handen över hans hår. Med armarna om hans nacke ställde hon sig på tå och kysste honom. Det var första gången hon gjorde det.
Harry kände hur hans knän höll på att ge vika under honom. Att kyssa Ginny var inte likt något annat han gjort. Det pirrade i honom som när man snabbt dyker nedåt i luften när man flyger. Samtidigt kände han sig stadigare på jorden än någonsin. Det var som om varje del av honom plockats isär och byggts ihop på nytt i ett enda ögonblick. Han var ny, men samtidigt mer sig själv. Och allt på samma gång och mer och annorlunda! Han var i pur extas, i ett delirium, för man kunde omöjligt vara så lycklig som han var just nu.
När hon på nytt tog hans hand var han alldeles yr. "Tack." mumlade han.
Ginny såg ut att hålla sig för skratt. "Varsågod." sa hon och log.
Harry rodnade. Han kände sig plötsligt väldigt osäker. Hjärtat bultade hårt i bröstet på honom. Han hade aldrig känt så här för någon förut. Han hade bara kysst en flicka en gång tidigare i sitt liv, och den incidenten var nu så pinsam att han knappt kunde tänka på den. Än mer pinsamt var det att umgås med flickan ifråga, Cho. Harry visste att det inte var samma sak med Ginny, men blotta tanken att det skulle bli likadant med Ginny fick honom att kallsvettas.
Ginny flätade samman sina fingrar med hans och de fortsatte gå ned mot sjön. Hon verkade inte bry sig om att han gjort bort sig.
De gick tysta en stund. Harry var nervös. Han hade miljoner saker han ville säga henne, men var livrädd att det skulle komma ut fel.
Ginny verkade också gå i sina egna tankar. Då och då såg Harry att hon sneglade åt hans håll, och det fick hans hjärta att slå ett extra slag.
"Jag," Ginny såg upp mot honom. "jag antar att det här inte bara var en stundens ingivelse."
"Va?" Ginny pekade först på sig och sen på Harry. Harry harklade sig. "Nej, ähm. Nej det var det inte."
"Bra." sa Ginny och la sin arm kring hans midja. Harry följde hennes exempel och la sin arm försiktigt om henne. Hon kändes så rätt där vid hans sida. Hon passade in nästan som en pusselbit han inte visste hade saknats.
Solen glittrade i vattnet, himlen var blå, gräset var grönt och livet var underbart. Harry hade en närmast utomkroppslig upplevelse när han satte sig med ryggen mot ett av träden nere vid sjökanten. Ginny satte sig intill med benen i skräddarställning. "Du är inte lite självsäker du, Harry."
"Va? Vad menar du?" Harry tänkte att hans beteende den senaste halvtimman inte på något sätt skulle kunna ses som säkert.
"Det du gjorde förut. Du hade inte varit i lite trubbel om jag inte tyckt om dig."
"Så du tycker alltså om mig?"
Ginny log och skakade på huvudet åt honom. "Ja, din dummer, annars hade jag väl inte kysst dig!" En hårtest hängde ned framför hennes ansikte och Harry fick lust att dra undan den. Han tvekade en stund innan han sträckte fram handen. Just som han gjorde det, höjde även Ginny sin hand. Deras händer krockade med varandra.
Harry rodnade och drog hastigt tillbaka handen. "Ursäkta."
Ginny skakade på huvudet. "Det är inget att be om ursäkt för." Hon tog hans hand och la den mot sin kind. "Jag är inte gjord av glas vet du." Hon log försäkrande. "Jag tycker om när du rör vid mig."
Harry lät sina händer glida ned längs hennes hals och axlar. Hans tumme följde nyckelbenets rundning. Han kände styrkan i hennes annars späda armar. När han nådde fram till hennes händer flätade han samman sina fingrar med hennes. "Vad bra. För det finns ingen annan i världen som jag vill röra vid förutom dig." Harry rodnade genast. Han visste inte var orden kom ifrån, det var som om hans hjärna slutat fungera. Han svalde nervöst.
Men hennes bruna ögon mötte stadigt hans blick. De såg under tystnad på varandra medan försommarsolen sken.
Morgonen den tionde maj var inte mycket annorlunda än någon annan måndag. Det var en ganska kall dag, och många klagade smått när de drog på sig mantlar över klädnaderna på att våren aldrig verkade komma.
Men för Ginny var det en speciell dag. Från fönstret i Trollformelklassrummet kunde hon se ut över sjön. Och inte så konstigt nog vandrade hennes tankar till samma dag, ett år tidigare.
De satt vid precis samma träd som året innan. Harry skrattade åt minnet. "Minns du hur nervös jag var?"
Ginny, som satt lutat mot hans ben, vände sig om och skrattade med. "Ja, du vågade knappt röra mig. Men du var väldigt artig." Han slog till henne på armen, och hon räckte ut tungan till svar.
Harry lade huvudet på sned. "Hade du någon aning innan?" Han såg ut som om han letade efter rätt ord. "Att jag var intresserad menar jag."
Ginny rynkade pannan. "Det var några tillfällen som fick mig att fundera lite. Särskilt efter att det tagit slut med Dean. Jag försökte övertala mig själv att du bara försökte vara en stöttande kompis, och att jag tolkade signalerna fel." Hon kröp upp mellan hans ben och lutade sig istället mot hans bröst.
Harry log och skakade på huvudet. "Då våndades jag varje minut att någon skulle fråga ut dig innan jag repat mod till det själv. Jag hade redan då insett att du var alldeles för vacker för ditt eget bästa."
Ginny såg upp på honom med höjda ögonbryn. "Du hade det, va?"
Harry nickade allvarligt. "Det var ett svårt dilemma. Jag kunde inte slita blicken från dig, samtidigt som jag såg att flera andra också tittade." Ginny skakade på huvudet åt honom. Han böjde sig fram och stal en kyss, som hon mer än gärna gav honom.
"Men det måste ha hjälpt att du visste att jag var kär i dig."
Harry ryckte på axlarna. "Flera år tidigare, ja. Och det innan vi ens knappt pratat med varandra. Det var inte mycket att bygga förhoppningar på." Han rynkade pannan. "Berättade jag någonsin om när jag insåg att mina känslor för dig kanske var något annat än rent broderliga?" Ginny skakade på huvudet. "Det var i oktober. Jag är säker på att du kommer ihåg det. När jag och Ron kom på dig och Dean i korridoren."
Ginny satta handen för ögonen. "Åh herregud!" Ginny rodnade. "Det var en av de mest pinsamma stunderna i mitt liv. Du kan inte förstå hur hemsk jag kände mig. Jag försökte verka oberörd, men sen började Ron göra bort mig framför dig. Och det kändes som om jag var otrogen mot dig för att jag kysst Dean." Harry såg på henne oförstående. "Tanken på dig i alla fall. Jag var helt säker på att min sista chans att få dig försvann i den stunden. Att när du nu såg mig tillsammans med någon annan skulle alla potentiella känslor försvinna. Stackars Ron fick väl ta konsekvenserna för det." Hon rynkade på näsan.
"Han klarar sig. Men faktum var att det just var att se dig kyssa Dean som fick mig att förstå vad som egentligen höll på att hända. Att se någon annan vara intim med dig väckte någon sorts primal instinkt i mig. Jag brukade tänka på den som ett litet monster som bodde i bröstet på mig." Han dunkade sig själv på bröstet för att visa.
Ginny la sin hand över hans. "Jag hör gärna mer om det där monstret sen. Men det där var ju redan under hösten. Varför sa du inte något tidigare?"
Harry rynkade pannan och skakade på huvudet. "Väldigt länge försökte jag förneka det. Sen brottades jag med mina skuldkänslor inför Ron. Du var fortfarande ihop med Dean. Och sen var jag fasligt nervös också." Han log och hon kysste honom igen.
Vad tyckte ni? Åh, jag måste bara hinta om att jag varit jätteduktig och gjort lite research inför det här kapitlet. Enligt en artikel jag läste på tror man att Grimmaldiplan kan ligga vid Camden Street (tunnelbanestation). Den stationen ligger nära Camden, där det typ alltid finns en marknadsplats, men också till Charing Cross Road där Läckande Kitteln ligger. Så Harry kanske bara tog en kvällspromenad hem från jobbet... Gud vad jag älskar när jag hittar belägg för det jag vill skriva :D