Det är sent på kvällen. Professor Dumbledore sitter ensam på sitt kontor och bläddrar igenom de senaste rapporterna om Dödsätarnas och Lord Voldemorts aktiviteter. Han är djupt försjunken i Snapes senaste redogörning så han märker först inte hur det knackar på dörren. Det är först då en av tavlorna harklar sig som han hör det.
- Kom in, säger han stilla medan han stoppar undan papperna.
In genom dörren kommer en ung flicka. Hon verkar uppenbart nervös då hon näst intill smyger sig in i rummet. Hon hoppar till när dörren går igen bakom henne. Tvekande går hon närmare Dumbledore, men verkar fortfarande inte säker på om hon gör rätt som kommer.
- Ursäkta mig professorn, stammar hon fram. Det är inte meningen att störa men jag behöver din hjälp.
Dumbledore ser uppriktigt förvånad ut då han ser henne. Men sen ler han mot henne.
- Pandora. Det var inte igår det. Slå dig ner.
Försiktigt följer hon hans ord och sätter sig ner i stolen framför hans skrivbord.
- Vad kan jag hjälpa dig med?
Hon börjar vrida på sig som om hon inte vet var hon ska börja.
- Jag måste gömma mig. Jag är trött på att fly. Men jag kan inte ta det lugnt, då kan han hitta mig.
- Är han nära?
- Ja. Jag känner honom. Han har varit efter mig hela sommaren. Jag har inte kunnat stanna på samma ställe mer än nått dygn innan jag måste fly igen. Detta är min sista utväg. Om jag inte kan få skydd här så vet jag inte vart jag ska ta vägen.
- Självklart får du komma hit. Det kommer du väl ihåg att jag sa till dig den gången.
- Jag minns. Det är därför jag är här.
- Och du ser inte ut att ha åldrats en dag sen dess.
- Det har jag, men inte kroppsligt. Jag ser fortfarande ut som sjutton.
- Men dina ögon avslöjar dig.
- Gör de?
- Ja. De innehåller en visdom och livserfarenhet som sjuttonåringar inte har.
- Det gör de kanske. Jag har inte tittat så noga.
- Vill du har något att dricka?
- Ja tack.
Dumbledore tar fram sin trollstav och drar fram ett glas pumpasaft ur tomma intet. Pandora sveper det i ett drag och andas lättat ut.
- Hur ska jag agera här på skolan? frågar hon sedan.
- Du kan inte vara lärare, till det ser du allt för ung ut. Men vad säger du om att vara elev?
- Igen?
- Du skulle smälta in perfekt bland de "jämnåriga".
- Du har väl rätt. Men vad ska vi säga till dem? Jag kan ju inte komma som förstaårselev.
- Vi säger helt enkelt att du är ny och ska börja sjunde året.
- Hur kan det komma sig?
- Enkelt. Du har fått privatundervisning, men dina föräldrar kan inte finna någon ny lärare till dig så de såg sig tvungna att sända dig hit.
- Låter som en bra lögn.
- Så du går med på den?
- Har jag något val?
- Egentligen inte.
- Då köper jag det.
- Bra. Jag meddelar lärarna direkt imorgonbitti. Det är framför allt vissa som måste veta.
- Jasså. Vilka?
- Bland andra professor McGonagall.
- Jobbar hon kvar?
- Nog gör hon det alltid.
- Ska bli kul att träffa dem alla igen.
- För att underlätta för dig sätter vi dig i samma elevhem igen, för jag antar att inget har ändrats.
Pandora bara ler mot honom.
- Sen så får du sova här på kontoret inatt. Det kan komma många frågor ifall du dyker upp mitt i natten till sovsalen. Sen har vi en klasslista över de som kommer att bli dina klasskompisar. Jag skulle rekommendera att du läser igenom den så att du har en liten aning om vilka du ska umgås med.
- Låter bra.
Dumbledore nickar och trollar fram en säng till Pandora.
- Det är sent nu, och du börjar tidigt imorgon. Så jag rekommenderar dig att gå till sängs. Jag ska göra det samma.
Han reser sig upp och går fram till en av bokhyllorna vid väggen. Långsamt drar han fingret över bokryggarna och stannar efter en stund vid en tjock bok med svart rygg. Han drar ut den och räcker den till Pandora. Hon tar emot den och tittar på ryggen. Elever 91-98 står där. Hon öppnar den och får fram en massa klasslistor.
- Här har du lite du kan gå igenom inatt innan du somnar. Jag lämnar dig här nu. Sov så gott Pandora.
- God natt professorn. Och tack…tack för allt
Dumbledore ler mot henne och lämnar henne ensam i rummet.
Pandora drar snabbt av sig de dammiga kläderna och kryper ner i den varma sängen. Hon tar med sig boken och lägger upp den framför sig, stödd mot kudden.
- Då ska vi se vilka som finns här på skolan. Ska se…sjunde året bör jag kolla först eftersom jag ska gå där.
Hon slår upp listan över de som började 1991 och börjar läsa igenom den.
- Longbottom? Det känner jag igen…men det var nog ingen viktigt. Gryffindor står det…då har de inget med mig att göra. Det är ju bara såna jag inte känner…men vänta. Malfoy? Går det en Malfoy här igen. Draco? Det måste vara sonen. Slytherin. Ja, vad hade jag väntat mig. Trevligt…undrar om han är lik sin far? Och där är en Potter. Det måste vara James'. Undrar om han och Lily gifte sig? Hoppas det, de passade ihop. Gryffindor…säkert har de samma förhållande som deras fäder. En Weasley, det var inte oväntat. De lär ju ha ynglat av sig i mängder. Fast jag minns inte så mycket av dem. Jag lät dem mest va. Men vad konstigt. Ingen Black eller Lupin. Jag trodde ju att de skulle få barn samtidigt som Potter. Det gjorde ju allt annat samtidigt, så varför inte få barn. Nått måste ha hänt…
Efter att ha läst listan från 91 lägger hon ifrån sig boken och försöker sova. Hon har haft det tufft, och nu kan hon kanske äntligen få ta det lugnt. Hon har längtat efter att få vila ut, men inte funnit ro.
"Här hittar han mig inte", tänker hon. "Inte än på ett tag i alla fall. Men nu ska jag sova. Sova på riktigt."
Och långsamt glider hon in i drömmarnas värld där hon kan vila ut innan en ny, spännande dag med nya och gamla bekantskaper börjar.