Nog har varenda hängivna (och icke-hängivna) Harry Potter-fan önskat att de en gång kunde få komma till Hogwarts! "Men", tänker ni, "det är ju omöjligt! Det är ju större chans att vinna på lotto!"

Ja, det är det. Eller...?

Fem flickor vaknar helt plötsligt en morgon i Mr Weasleys förtrollade bil precis utanför Förbjudna Skogen. De har ingen aning vart de är, vad de gör där eller hur de ens kom dit! Men en sak är i alla fall säkert om dessa fem flickor; de är inte rädda för en utmaning.

Disclaimer: Jag äger inte Harry Potter-universumet, trots att jag skulle kunna ge mitt högra ben, min vänstra arm, mitt ena öra och ett finger för att göra det.

A/N: Nu ska vi se.. jag kommer faktiskt inte ihåg om jag har haft denna utlagd här förut eller inte.. i vilket fall som helst, här kommer då alltså Puff, Den Patetiska Parodin. Och trots att man inte borde göra så, så ja, alla egna karaktärer än baserade på verkliga människor. Kanske. Nästan.. eller, nä. Eller?

Enjoy!

Puff - Den Patetiska Parodin

Prolog
Tjejsnack i Weras stuga

"Puff, puff, puff, puff, puff, puff…" pep Mirandra Strömquist, Manda, hållandes i en kudde medan hon vaggade fram och tillbaka.

Wera Wimmergren och Louise Petersson suckade ljudligt.

"Varför säger du inte bara att du tycker om honom?" frågade Wera, lite smått känslokallt.

"Vad ska jag säga då?" frågade Manda i en förolämpad ton. "Menar du att ja bara ska gå fram till honom och säga 'Hej Patrik! Vet du? Jag är kär i dig!'?" Hon slog upp armarna i en dramatisk gest.

"Ja!" Wera röst gick upp i falsett, och hon såg oskyldig ut. "Varför inte?"

Matilda Kira, Tuldus, kom framkrypandes till Manda och lade sin hand på hennes knä. "Jag förstår dig, Manda", sa hon tröstande. "Det är inte lätt att vara kär."

"Men, snälla", suckade Louise, Lollo, och skakade på huvudet.

Nathalie Näsström, Natta, som innan bara suttit tyst i ett hörn, skrattade till.

"Men… men… men, Lollo!" sa Manda och tittade på Lollo med valpögon. "Kan inte jag få följa med dig på repet någon gång? Ni spelar ju så bra!"

"Du vill bara träffa Puff", sa Wera lika känslokallt som innan.

"Vaad?" frågade Manda och såg oskyldig ut.

"Hur går det med Jesper då, Tuldus?" frågade Natta, och allas uppmärksamhet vändes mot Tuldus.

Hon såg lite frånvarande ut där hon satt och tittade ut genom fönstret, tillbakalutad mot Mandas knän. Sedan utbrast hon som i en drömmande viskning: "Linus har så vackra ögon…"

"Nej, han ser ut som en ful tjej!" utbrast Wera, och det var nästan som om man rös till av känslokyla.

"Det är han inte alls det!" hojtade Tuldus gällt och förolämpat, och sköt upp from golvet som ett spjut. "Varför kritiserar du alltid mina killar? Du är så elak, Wera!"

"Därför att du alltid väljer fula killar, och för att jag älskar att kritisera folk", sa Wera med ett axelryck.

"Linus är inte ful!" muttrade Tuldus. "Det är bara du som har dålig smak."

"Jag har inte dålig smak!" sa Wera en gnutta förolämpat. "Linus är ful!"

"Nej!"

"Jo!"

"Nej!"

"Jo!"

"Måste ni kritisera mina bandmedlemmar?" skrek Lollo irriterat.

"Nej, jag kritiserar Tuldus killar", sa Wera, som om det var det mest självklara i hela världen.

"Ja, mina bandmedlemmar", sa Lollo enkelt.

Wera såg ut som ett frågetecken för en sekund, men hittade snabbt ord och sade: "Men, tekniskt sett så är ju Linus bara en person, så du kan ju inte säga bandmedlemmar. Du måste ju säga bandmedlem."

Lollo suckade frustrerat och lade handen mot pannan. "Jag syftade på både Linus och Puff!"

"Aaaah!" sa Wera och sken upp.

Lollo bara skakade på huvudet. "Åh, herregud."

"Hörni", sa Natta ifrån sitt tysta hörn. "Klockan är över två."

"Oj", sa de andra i kör. De tittade ut genom fönstret, och dem märke att den mäktiga Norrlandssolen precis hade gått ner.

"Vi kan springa runt huset för att bli pigga", föreslog Wera och hoppade upp ifrån den nedsuttna soffan.

"Men, orka!" klagade Manda.

"Jo, men det lät som en bra idé", sa Tuldus och följde Weras exempel.

De tre andra släpade sig upp ifrån sina platser och gick fram till glasdörren som Wera och Tuldus precis gått ut ifrån. De fem femtonåringarna sprang omkring på åkern hojtandes och skrattandes. De blev som barn igen.

Efter ett tag föll de alla utmattade och skrattandes ner på marken. De låg där ett tag, lyssnandes på sina egna andetag och naturens melodier. Efter en stund av tystnad gäspade Tuldus till.

"Jag orkar inte gå in och sova", sa hon. "Det är ändå så varmt ute. Jag kan sova utan täcke."

"Ja, vi sover ute!" sa Lollo entusiastiskt.

"Men, jag vill i alla fall ha täcke", sa Natta och reste på sig.

"Hämta åt mig också!" sa Lollo.

"Och mig!" sa Wera.

"Mig med!" sa Manda.

"Ja, hämta åt mig också då", sa Tuldus.

"Ska jag hämta åt alla?" ropade Natta inifrån huset.

"Ja!" ropade de andra i kör.

Efter ett tag kom hon ut igen med en hög täcken. Hon slängde högen över de andra och tog ett täcke till sig själv. När de låg nerbäddade allihop på gräset låg de tyst en stund. Man kunde höra de avlägsna skratten ifrån festen på andra sidan sjön, och fåglarna som sjöng sin skönsång i skogen.

"Tänk om vi var på Hogwarts", sa Tuldus drömmande.

"Ja, om vi var det så skulle jag våldta alla snygga killar", sa Wera.

"Ja, du och jag, Wera!" sa Manda.

"Stackars små pojkar", sa Lollo sympatiskt.

"Hur ska vi komma dit då?" frågade Natta.

"Ja, flyga…" sa Tuldus.

"Ja, man kan ju alltid drömma", sa Lollo med en suck.

De låg och småpratade i en halvtimme om vad de skulle göra om de hamnade på Hogwarts, tills de slutligen somnade. Där sov de fem tonåringarna fridfullt, omedvetna om det brutala uppvaknande som väntade dem.