BPOV

Jag satt på mitt rum och gjorde matteläxan och väntade på Edward skulle komma när det knackade på min sovrumsdörr. "Kom in, pappa" Dörren öppnades och Charlie stack in huvudet. "Tänkte bara säga godnatt" Jag log mot honom. "Godnatt pappa" Han stod kvar i dörren i några sekunder och bara tittade på mig. "Var det något mer du ville?" Han skakade på huvudet. "Ehm.. Nej.. Godnatt" Han stängde dörren och jag hörde att han gick in i badrummet. Kranen sattes på och jag slängde matteboken på golvet. Jag orkade inte vänta längre. Kunde inte bara Charlie somna så Edward kom tillbaka?

Jag tog upp min bok, svinlande höjder, från golvet och började läsa. Efter en lång stund stängdes kranen av och jag hörde steg i hallen igen. Sedan en dörr som stängdes. Ah, äntligen, nu dröjer det inte lång tid förrän Charlie sover. Och jag hade rätt. Efter bara några minuter kunde jag höra min pappa snarka i rummet mittemot mitt. Jag lade ner boken på golvet och när jag tittade upp igen så stod han där. Mitt personliga mirakel, mitt livs, nej, min existens kärlek. "Hej" Jag satte mig upp och gjorde tecken åt honom att sätta sig bredvid mig. När han gjorde det kröp jag upp i hans famn och tryckte mig mot hans kropp. "Hej älskling" Han tryckte sina armar mot mig för att hålla mig närmare sig. "Jag har saknat dig" Jag kysste hans hals. "Det känns som det var en evighet vi sågs sist, eller hur?" Jag nickade mot hans bröst. "Hur gick det?" Jag tittade upp på honom med en förvånad min. "Med Charlie, alltså. Vad sa han?" Åh, jag hade totalt glömt bort samtalet jag och Charlie hade haft tidigare. "Det gick bra. Han är inte arg längre" Edward kysste min panna. "Så bra"

När vi hade suttit så tysta ett tag gäspade jag ofrivilligt. Jag ville inte sova, inte nu. "Är du trött?" Han smekte försiktigt mitt hår och drog sina fingrar genom det. "Lite, men jag vill inte sova" Han tog tag i mig under mina ben och reste sig upp, sedan lade han mig ner i sängen och stoppade om mig under täcket. "Jag finns kvar när du vaknar" Han lade sig bredvid mig, på täcket, och höll om mig. "Sov, älskling. Jag lovar att jag finns kvar här imorgon och alla andra dagar. Föralltid" Han kysste min kind. "Jag kommer aldrig att lämna dig igen. Jag älskar dig alldeles för mycket för att ens kunna tänka tanken" Han började sjunga min vaggvisa och det tog inte många minuter innan jag somnade.

Det här är förmodligen den sista delen, tyvärr.

Men jag vet inte vad som ska hända mer..

Har ni några förslag så skriv gärna.

Tack för att ni har läst den här och tack för kommentarerna :)