Harry Potter - Med lite magi är ingenting omöjligt Prolog

"Om det bara fanns något sett…" muttrade den svarthåriga tonåringen för sig själv där han satt vid det stora, frostklädda fönstret och såg ut mot Hogwarts snötäckta vidder.
"Någotsettvadå?" Mumlade en rödhårig pojke, halvt sovande och vände på sig där han låg i sin säng och såg rödögt bort mot kompisen som log snett då han upptäckte att han var vaken.
"Att träffa dem, om så bara för en kort stund", sade pojken med det svarta håret och vände åter blicken mot fönstret för att pojken i sängen inte skulle se hans tårfyllda blick.
"Dem?", den rödhåriga pojken såg förvirrad ut men efter ett tag gick det upp för honom vad han hade menat och medlidande fyllde hans blick, "Harry, du vet att det är omöjligt".
Harry suckade djupt och hoppade ner från den kalla fönsterbänken och kröp sedan ner i sin säng, "Jag vet det Ron, men ibland glömmer jag bort mig, jag skulle ge vad som helst för att få se mamma, pappa och Sirius igen", sade han och lade ifrån sig glasögonen på det mörka nattygsbordet.
Ron svarade inte utan gav sin svarthårige kompis en sista, sorgsen blick innan han åter igen vände sig om och somnade.
Harry torkade bort tårarna som börjat rinna ned för hans bleka kinder och försökte även han somna, i morgon var det sista dagen innan jullovet och professor Slughorn hade förberett ett jobbigt trolldrycksprov som avslut, kanske kunde Halvblods prinsen hjälpa honom ur den knipan, men just nu orkade han inte fundera mer på det utan föll i en drömlös sömn.

Jenny; Herre min skapare Freun, jag skriver knappt på alla de HP och Marodör ff som jag har och så kommer jag nu och börjar på en ny?
Remi; Du är ju inte lite dum... men kanske får den här nya idén dig att skriva oftare?
Jenny; Kanske, vi får hoppas på det... men om ingen vill läsa den då?
Remi; Då får dem skylla sig själva, du har ju en helt underbar idé, och att inte låta den få berätta sin historia vore fel, eller hur?
Jenny; Jag antar det, men då måste dem ju kommentera!
Remi; Så klart dem måste, tjuvläsare gillar vi inte!
Jenny; Nej, dem bussar vi varulvarna på! flina nöjt
Remi; se bister ut
Jenny; Äsch, vi kan ju i alla fall skrämma dem med att säga så... sluta se på mig sådär läskigt!
Remi; sucka djupt vi får hoppas att dem kommenterar då.

- Eumh, ja, ursäkta mitt natt-flumm, men jaaa...

Kommentera, så slipper ni min och varulvarnas vrede flina /JvJ