Ett jobbigt år med Marodörerna... Epilog

Ni kan inte ana hur länge jag har funderat på att skriva en sista del om dem, och nu kom den, även om den var liite kort...
Jag tillägnar den åt Jamie som under denna historias gång har varit ett stort stöd, både för mig och dess karaktärer, tack :)
Och jag tillägnar den även till Dig, som just nu läser det här, tack för att ni har hjälpt mig med att utvecklas som skrivare!

Applåder och busvisslingar ljöd i Gryffindors sällskapsrum och de fem skådespelarna som stod uppe på den temporära scenen bugade djupt med breda leenden lekandes på deras läppar.
"Vad duktig du var", viskade Sirius som plötsligt dykt upp bakom en gråklädd tjej med honungsfärgat hår som stod bredvid ett litet stall.
"Jo, men du vet, jag hade blivit förkrossad om jag inte ens hade klarat den enkla rollen som åsna" sade Sharon och skrattade glatt.
"Äsch, enkel roll eller inte, du var ändå sötast där uppe" sade han med ett busigt pojkflin och gav henne en kyss på kinden.

"Sirius, sluta flirta med vår åsna!" Utbrast James förfärat som iförd en mörkröd klänning med guldbroderier och ett mycket välsminkat ansikte stegade fram till dem.
"Ska du säga Maria lilla", sade Sirius och flinet i ansiktet växte sig allt bredare då han lade armen kring kompisens breda axlar, "jag såg nog hur du tjuvkikade på alla de tre vise männen, vad tror du att Josef säger om det?".
James vände blicken mot den annars rödhåriga flickan som medan hon stod och pratade vänligt med Peter fingrade lite förstrött på de tre skäggen hon bar och James log fåraktigt.
"Äh, jag tror inte att han märkte något, så som han stirrade på Peggy", sade han efter ett tag och pekade menande på den nu gråhåriga Remus som satt och pratade med en brunhårig tjej som lyssnade intresserat med ett leende lekandes på hennes läppar.
"Jag måste säga att det var en otroligt fin föreställning, mr Potter", sade McGonagall som kom fram till dem medan hon torkade sig om ögonen.
"Tack så mycket professorn, vi satsade verkligen på att få till trovärdiga förklädnader och så till årets julspel", sade han och sköt upp glasögonen som glidit ner på nästippen innan han ivrigt började berätta om alla repetitioner de haft.

"Kom så går vi upp till oss", viskade Sirius och drog med sig en leendes Sharon upp till killarnas sovsal som förutom klädhögarna nu smyckades av julpynt och glitter av alla dess slag.
"Jag är glad att du kom tillbaka", sade Sharr och log brett mot honom, Sirius återgäldade leendet innan han vände sig om och rotade runt bland James saker som låg utspridda på hans säng, "vad gör du förresten?".
Sirius svarade inte men efter ett tag rätade han på sig med ett nöjt uttryck i det bleka ansiktet, i handen höll han ett väl inslaget paket.
"God jul", viskade han och kysste henne varligt på pannan innan han gav henne julklappen.
Sharon sjönk ned på den för en gångs skull bäddade sängen och stirrade på paketet i hennes hand, "men Sirius", stammade hon, "vi ska ju inte ge varandra julklapparna förens imorgon".
"Men jag orkade inte vänta, jag ville att du skulle ha det där nu", sade han och såg ivrigt på henne, Sharon skrattade och började försiktigt öppna presenten.
När hon väl fått bort inslagspappret och öppnat den lilla asken som var prydd med stjärnor stirrade hon på innehållet och Sirius log osäkert.
"Jag är inte så bra på att köpa presenter till tjejer", sade han och kliade sig besvärat i bakhuvudet då Sharon inte svarade.
"Skämtar du eller, det är underbart!" Utbrast Sharon och tog upp det guldiga halssmycket, i kedjan hängde ett litet guldhjärta och hon log varmt mot sin pojkvän.
"Det var den finaste present jag någonsin fått", viskade hon och lade ifrån sig presenten på sängen innan hon slängde sig i hans varma famn, "tack, tack för allt".

Så, nu när hela berättelsen har fått ett slutgiltigt slut så vill jag gärna ha era kommentarer, skriv så långa och meningsfulla kommentarer som möjligt och jag lovar att jag ska fortsätta på mina andra historier
/JvJ