Miriam: Jag har tråkigt.

Haldir: Men var är Lady Ida Och Lady Emelie?

Miriam: Hemma.

Aragorn: Vi kan göra något!

Miriam: Vadå?

Legolas: Leka en lek!

Aragorn: JA! Vi kan leka "Kurragömma"!!

Miriam: Jag räknar. Ett. Två. Tre. Fyra. Fem.

De tre andra försvinner.

Miriam: Sex. Sju. Sådär, nu blev man av med dem.

§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§

Kapitel 10

Gandalf och Theoden kommer tillbaka ut genom den dörr de försvann igenom. Meyla har duschat och håller på att torka håret på en handduk.

"Kungen har fattat sitt beslut!" förkunnar Gandalf.

"Öronproppar?" undrar Fóa.

"Nej!", svara Theoden. "Vi ska söka skydd i Helms Deep."

Alla packar ihop sina saker och Gandalf går till stallet för att hämta Skuggfaxe och rida efter Eomer. Han har just öppnat dörren när Fóa hoppar upp bakom en boxvägg och riktar en vattenpistol mot honom.

"Glöm det!" säger hon och sprutar lite vatten på honom (Okej, mycket vatten).

"Fóa," lirkar Gandalf, "Skuggfaxe har klaustrofobi och tål inte små utrymmen, jag ska rida på fälten och jag lovar att vara rädd om honom."

Fóa ser tvivlande på honom.

"Okej, jag kastar en förtrollning över era vattenpistoler, ja, Meyla och Saeta, jag ser er. Deras strålar kommer kunna lösa upp vattenfast smink!"

"Avgjort!" säger Fóa och Gandalf viftar med trollstaven, hoppar upp på Skuggfaxe och rider iväg. "LÅT INTE EOMER RÖRA HONOM!" skriker Fóa efter Gandalf. "HAN KAN FÅ MENTALA SKADOR FÖR LIVET!"

§§§§§

Grima avlägger rapport hos Saruman.

"Gandalf den vite!" hånar Saruman "Har han använt blekmedel?"

"Det var nio som följde honom," förklarar Grima. "Sex alver, två människor, en dvärg. Tre av alverna var kvinnor, livsfarliga, ondsinta varelser . . fast med schyssta bröst . . "

"Var någon av dem från Gondor."

"Gondor?! Ah, staden med flest underjordiska bordeller per kvadratmeter?"

"Precis."

"Nej, ingen, vad jag vet."

"Bra."

§§§§§

Alla i staden gjorde sig klara att ge sig av och många hade redan börjat gå. Eowyn och Aragorn hade en mysig pratstund, men Meyla höll Aragorn under sträng uppsyn och drog menade i sin egen tunika, som för att påminna om förra gången.

De gav sig av och Fóa, Meyla och Saeta red en bit bort från de andra.

"Menar Theoden att vi ska sitta i en borg och göra ingenting?" utbrast Saeta.

"Tydligen." gissade Meyla.

"Men vi har ju vattenpistolerna," log Fóa. "Och om inte annat kan vi terrorisera Eowyn."

"Hon är kär i Aragorn," sa Meyla.

"Det märks", log Fóa. "Vi får hålla koll på dem."

"Och terrorisera", skrattade Saeta.

De fortsatte.

§§§§§

Samtidigt håller Grima på och skvallrar för Saruman och Saruman skickar ut sina trogna grisryttare. För varje galoppsprång låter det "Iih – åh" om de trogna riddjuren.

§§§§§

Gollum jagar fisk. Fisken jagar Gollum. Den vildsinta centimeterlånga rosa mördarmörten med tre decimeter långa huggtänder jagar honom uppför floden.

Frodo och Sam diskuterar om mördarmörten kan vara ätbar eller om de borde fly skrikandes i panik.

Gollum har undkommit och kommer flämtande ner till Frodo och Sam igen.

De ger sig av igen, omedvetna om att de är förföljda . .

Senare på kvällen sitter Gollum och har en trevlig dialog med sig själv.

"Vi måste ha ringen!"

"Vilken ring?"

"Den Ringen!"

"Det finns många ringar, ostringar, lökringar, vigselringar och . . "

"Inte den sortens – jag menar den enda!"

"Eh . . vilken av dem?"

"Håll käften!"

"Detsamma!"

Sedan sitter de två personligheterna bredvid varandra och surar resten av kvällen.

Tidigt nästa morgon:

Smeagol kommer hoppande och dumpar två döda harar i Frodos knä. De två hararna sitter ihop i en lite intim situation. Sam tar kaninerna och stoppar ner dem i grytan. Sedan kokar han dom med lite motorolja och småspik. De måste ju få i sig sitt dagliga behov av järn.

Gollum vill ha fisk. Rå och rumsren!

Frodo har promenerat iväg på egen hand. (Fy på dig Frofro!!) Frodo smyger upp på en kulle. Där får han se massa otäcka män. De går i långa rader nere i dalen. Gollum och Sam gör honom sällskap. De tänker just smyga därifrån när de får se en häpnadsväckande syn. Tillsammans med de otäcka männen finns de två beryktade rosa jättekaniner som sprutar grädde på sina offer. Sedan sjunger de ihjäl sina nerkletade offer.

Sedan får de syn på ännu mer otäcka män som attackerar de andra. Frodo och Sam flyr. Och springer rakt den otäckaste av männen. (Hej, Faramir.)

"Vilka är ni och vilket ärende har ni här?!" frågar mannen.

"Ja, du, Farafjomp, vi är här för att köpa glass, vad trodde du?" frågar Frodo sarkastiskt.

"Jag heter FARAMIR! F – A – R – A – M – I – R! Inte Farafjomp! Och hur vet ni mitt namn?!"

"Den snälla damen med nithalsband sa det!" utropar Sam. (Han menar Miriam.)

Faramir stirrar oförstående på dem. Sedan vänder han sig om och signalerar åt mannarna att ta de två hoberna med sig.

§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§

Miriam: Det där dröjde länge innan det var klart!

Ida: Det menar du inte!

Legolas: Ska ni inte leta efter oss snart?

Haldir: Ja, jag börjar bli kissnödig!

Miriam: Ida, leta reda på dem . . och ge Haldri en blöja . .

Ida: Och vad får jag för det?!

Miriam: Lite "privatetime" med Barmi när ni träffas?

Ida: Överens! Grabbar?!

Ida reser sig för att ge sig av på jakt efter de två alverna och Aragorn när en duns från garderoben får henne att hoppa högt.

Miriam: Farafjomp! Skoj!!! sadistgrin